Lång historia på liten yta

Sedan istiden släppte sitt grepp om Skandinavien och landet började stiga upp ur havet har Öland befolkats av människor som lämnat spår efter sig, spår som fortfarande kan urskiljas i landskapet. För fem tusen år sedan restes stenar, för 1500 år sedan byggdes borgar och gömdes guld i Ölands kalkhaltiga jord. Under de senaste tusen åren har de flesta nordiska kungar, herremän och kyrkans folk krigat, byggt slott och ägt jordar på ön och ofta inskränkt ölänningarnas frihet. Trots det omtalas de som ett egensinnigt folk, både strävsamt och äventyrslystet. 

Blommor & småkryp

Ölands flora och fauna är unik på många sätt, bland annat beroende på berggrunden av kalksten som lätt värms upp och gynnar kalkälskande växter. På Öland finns även flest ovanliga växter och insekter i Sverige och det upptäcks ständigt nya arter och variationer. 

Fåglarna

Flyttfåglarna passerar Öland vår och höst och många arter stannar även kvar och häckar i lunder och sjömarker längs kusterna så det finns många möjligheter att fylla på med kryss vid ett besök. Södra udden är en av fågelskådarnas favoritplatser.

Naturen

Den norra delen av ön domineras av kalkstensklippig stenkust i väster och sanddyner och sandstränder i öster. För att binda sanden och hindra den att blåsa bort har furor använts och ju närmare kusten de växer ju mer vindpinade är de. På mellersta Öland återfinns den frodiga  Mittlandsskogen, en ädellövskog med sippor och lundväxter. Lunden som naturtyp är spridd över stora delar av ön till exempel i Ottenby lund på södra udden och i Borgholms omgivningar. 

Alvaren

Ölands marker har brukats av människan och hennes djur i flera tusen år. Ölänningarnas husdjursuppfödning och det hårda klimatet har genom genom årtusenden skapat alvaren, en karg och näringsfattig naturtyp som är spridd över hela ön. Fortfarande idag är alvaret betesmark och här blommar solälskande orkidéer och andra blommor i tusental, mest på våren.

Södra Ölands odlingslandskap 

Ölands varma klimat ger ett långt odlingsår, något som ölänningar i alla tider dragit fördel av. Södra Ölands odlingslandskap är med på Unescos lista över Världsarv och det är just människan och naturen tillsammans som skapat den unika miljön. I norr med karga alvarmarker och lite, stenig odlingsjord dominerar fortfarande mjölkproduktionen jordbruksnäringen. I den bördiga Mörbylångadalen väster om Stora Alvaret odlas mest grönsaker, potatis och spannmål, bland annat alla Sveriges bruna bönor.

Kusterna

Ölands kuster är lika varierande som resten av ön. Kalkstensplattan som ön består av sticker upp i väster och bildar en landborg som löper från norr till söder. Nedanför den, mot Kalmarsund, finns stenbrott och stenstränder i norr och längre söderut frodig lundmiljö och bördig jordbruksmark avbrutet av en och annan sandstrand. I nordost dominerar den milslånga Bödabukten med långgrunda stränder och kritvit sand, söderut blir kusten flikig av åsar som bildar uddar som sen övergår i östra sidans jordbruksmark och sjöängar varvat med små fiskehamnar och sandstränder.

Stenen

I grunden är Öland annorlunda, berggrunden består av urgammal kalksten och det har präglat hela öns natur och historia. I nordväst, vid stenkusten finns fossilrik kalksten som är många miljoner år gammal och som ölänningarna i alla tider har brutit loss i skivor och använt till att bygga hus, hägnader, gravar och slott av. Med tiden lärde man sig bearbeta kalkstenen, slipa den så den blänkte och hugga ut vackra former att pryda palats, kyrkor och slott i hela Europa med. Jorden på norra Öland var mager och folket här drygade ut kassan med att hugga sten. Det finns fortfarande aktiva stenindustrier som bryter sten, t ex i Gillberga, där stenbrytningen skapat en magisk plats som bland annat används till konserter. 

Fisket

Längs båda kusterna har även fisket varit ett viktigt tillskott till ekonomi och överlevnad. Vid stenkusten fiskades bl a mycket ål och precis som stenen exporterades den.